Nu är det 3 månader sen du försvann, och jag saknar dig lika mkt för det. Jag kommer aldrig nånsin glömma dig om du inte kommer hem igen. Du är/var en väldigt speciellt katt på alla sätt och vis.. Tanken på att du kanske går där ute och kämpar för ditt liv varje dag gör så ont i mig. Jag känner mig så hjälplös. Det gör så ont varje gång jag tänker på dig, och varje dag blir jag påmind av dig, och då tänker jag hur du har det, om du fortfarande lever, vart du är, eller om du nånsin kommer hem igen.. Jag börjar ge upp hoppet nu om att du inte kommer hem, jag måste det och försöka gå vidare. För att gå och tänka varje dag hur du har det osv gör så jäkla ont. Så skulle det hända att du kommer tillbaka skulle det vara den lyckligaste dagen i mitt liv. Men skulle det vara så att du inte gör det så har jag förberett mig på det nu även om jag inte vill det.. Jag saknar dig så oerhört mkt och önskar dig allt väl, och hoppas du har det bra och klarar dig själv där ute. Jag tror du är långt långt borta nu, har svårt att tro att du sitter i närheten och trycker. Senast jag hörde nåt från någon var för några veckor sen, då var du förmodligen i ljungarum, men nu har jag inte hört nåt på länge och vem vet vart du kan vara nu.. :(